Då jag och A bodde i vår förra lägenhet blev jag en gång så fly förbannad att jag slängde ut den stackars grannens kläder i källargången. Hans rena kläder. Den grannen blev inte glad. Idag då jag var ner och tvättade så hade personen innan mig inte tagit ut sina kläder ur torktumlaren och jag övervägde starkt att slänga ner dem på golvet. Tyvärr har vi inte bott här så länge, några månader bara, så jag vill inte gärna göra mig ovän med den okände grannen på en gång. Nej, så jag bet ihop och tog tvätten och lade bort den på en bänk och ja, jag borstade av händerna efteråt. (Ni som tycker att jag är knäpp som inte kan ta i andra människors rena tvätt ska bara komma ihåg att det faktiskt finns folk som inte gillar choklad och alltså är knäppare än jag. Så det så).

Sedan, då jag stod och tryckte in så mycket tvätt jag bara kunde i maskinen, allt för att slippa gå ner fler gången och kanske få lite motion, så kom det in en annan granne. Han tog ur sin tvätt ur torktumlaren och sedan gjorde han något alldeles ofattbart. Han tömde luddfiltret! Det finns tydligen ett sådant fick jag lära mig för ett tag sedan men jag trodde inte på allvar att någon faktiskt använde det. Men det gjorde den här killen. Han gjorde noggrant rent filtret, satte omsorgsfullt tillbaka det och gav mig en lång blick. Då han gick ut genom dörren drabbades jag av det bekanta dåliga samvetet. Jag har aldrig någonsin gjort rent luddfiltret. Däremot har jag slängt ner grannens tvätt på golvet, spridit ut kläder i källargången och snott tvättmedel. Men aldrig någonsin gjort rent luddfiltret.

Jag insåg där och då att mitt och A’s luddberg vid det här laget borde vara stort som en mindre motorcrossbana. En hel hög med bara vårat ludd som vi aldrig tagit reda på. Jag är säkert en sådan som grannarna samlas och diskuterar om. ”Ja, ni vet hon där på tredje våningen som alltid sjunger i duschen och som alltid lämnar massa äckligt tvättludd efter sig. Huvaligen”.

Så jag har bestämt mig för att bli en bättre människa och nästa gång jag tvättar ska jag ta bort mitt eget tvättludd. Nästa gång alltså, för den här gången glömde jag bort det.

Emma Fahlstedt